Omåttlig stress och förtvivlan

Ugh! Vet inte om jag bara är stressad eller har en livskris. Vilket som tär den på mig. För en gångs skulle är jag i alla fall inte stressad över mina studier som jag har koll på eller orolig för ekonomin över sommaren. Problemen ligger längre fram i tiden, typ redan i höst visserligen. Jag har tre år kvar att studera men om saker och ting inte vill sig lär jag ta ett uppehålls år eller hoppa av helt! Lyckas det fixas så jag kan fortsätta studera men måste jag eventuellt arbeta heltid i två år vilket betyder att jag inte kommer kunna resa någonstans, inte ens hem till mina föräldrar, på grund av jobb, studier och ingen ork. På den här trycks alla människors bebislycka upp i ansiktet på en. Självklart är jag glad för dem som väntar och alla som får sina små, nummer ett, två eller till och med nummer tre.

26 år, snart 27, fortfarande ogift, barnlös och student, låter kanske inte så hemskt för vissa. I min planering var det meningar att vigselringen skulle ha suttit på i några år, två små barn som springer omkring, fast jobb, äga min bostad och så vidare. Ska inte säga att jag är förstörd, men inte långt ifrån. Jag vill bli mamma, jag har väntat sååååååååå många år på det och aktivt försökt i 4 år. Inget barn. I början på nästa månad ska vi till en specialist på ofrivilligt barnlösa par, göra undersökningar och påbörja en utredning. För tusan, jag har till och med pluggat på en massa om adoption, lån, försäkringskassan, barnhem, fosterhem, språkinlärning, separationsångest, autistiska liknande beteenden, etc. Igår på biblioteket lånade jag hem böcker om adoption, fertilitet och barnlöshet. Idag har jag läst på om olika behandlingar, typer av sjukdomar och bidragande faktorer till missfall.

Så vad vill jag? Bli mamma men en otrygg framtid eller en legitimerad lärare utan barn eller få barn mycket sent i livet? Vad händer om vi inte kan få barn? Hur kommer det kännas om det är så? Tänk om vi inte får adoptera? Vad händer om vi får adoptera men kan inte knyta band till det adopterade barnet? Vad händer om barnet inte tycker om oss, oavsett om det är biologiskt eller adopterat? Tänk om vi skulle bli dåliga föräldrar? Kommer jag känna mig okvinnlig för att jag inte kan få barn (om det nu skulle vara så)? Skulle jag kunna älska ett barn lika mycket om jag inte krystar fram det i smärta?

Tänk om det är menat att jag inte ska bli mamma?

frk

Annonser

Pappersrosor

Du behöver

  • Kaffefilter (2 st per ros)
  • Tejp
  • Sax (eller hobby mattskärare som på bilden)
  • Karamellfärg
  • Pinnar till stjälken exempelvis glasspinnar eller engångsgrillspett
  • En skål (till färgning)
  • Vatten

IMG_20180313_170141_847

Så här gör du

  1. Börja med att plocka fram det material du behöver.
  2. Skär eller klipp bort de räfflade delarna på kaffefiltret, går även att dra isär försiktigt om tillgång till hjälpmedel inte finns. Det behövs två filter till varje ros för att få en lagom storlek.
  3. Börja med att vika tunt och rulla sedan första lagret ganska tätt intill det vikta. Rulla sedan lite större och låt rullningen ske så att filter kommer längre ner för att får en höjdskillnad i de blivande bladen.
  4. Tryck ihop botten ordentligt för att det ska vara stabilt.
  5. Påbörja nästa filter i samma höjs dom det förra slutade. Gör så att skarvarna hamnar ungefär mittemot varandra och rulla sedan så att bladen hamnar längre ner.
  6. När du har rullat klart tryck ihop botten och skriva lite så att det är extra tight.
  7. Tejpa fast botten för att rosen skall hålla ihop.
  8. Vik försiktigt ut kanterna, försök att undvika att det blir helt vikt då du vill ha en mjuk böjning som kronbladen på en ros. Skulle du vika kanterna så det blir för skarpt, oroa dig inte, se mjuknar till lite när de går igenom färgningsprocessen.
  9. Blanda vatten med karamellfärg, tag vilken färg du vill, jag valde blå (av den enkla anledningen att det var den enda de hade på ICA den dagen jag handlade). Ungefär 1 dl vatten och 10-15 droppar karamellfärg. Doppa sedan alla katterna i vattnet, snurra försiktigt, vänd rosen upp och ned och låt vattnet rinna lite genom rosen. Lägg sedan undan för att torka.
  10. När rosorna är torra sätt fast dem i på en pinne av något slag, jag använde mig av engångsgrillspett. Försiktigt tryckte in botten och tejpade en extra gång.

DSC_0701

Om du inte är riktigt nöjd med färgningen kan du alltid bättra på den genom att måla på ett lager med karamellfärg och liiiiiiiite vatten på kanten av kronbladen och låta det sprida sig för att få en mer ombre effekt.

Jag har inte provat men vattenfärger bör även fungera till färgningen, men som sagt jag har inte provat!

frk

 

Vägra vara sjuk

IMG_20180313_152314_884

Är nå så vansinnigt trött idag, vilket beror på att förkylningen drar sig kvar. Tog min två timmar att ens komma ur sängen i morse och då ringde klockan var tionde minut från klockan sju till nio! Envis som man är klampade man iväg för att veckohandla. När jag väl var framme vid ICA Maxi var jag så utmattad att jag nästan kände för att lägga mig i en snödriva och somna om. Trodde jag kom vid en bra tid vid tio på förmiddagen mitt i månaden när ingen har pengar. Men så fan heller! Utmattningen, tröttheten, mycket folk, trångt, stress… ja det ledde ju till en mildare ångest tyvärr. Väl hemma så tvärdog jag i soffan i ett par timmar.

DSC_0685

Under eftermiddagen har jag pysslat på. Såg ett pyssel om att göra egna rosor som pysselmorsan lagt upp på Instagram. Blev mycket nöjd med resultatet även om det inte fanns röd karamellfärg så blev det superbra ändå. Just nu är det på torkning eftersom jag målade på två lager till med karamellfärg. Detta är då ett utmärkt pyssel att göra på fritids, bildlektion, i klass, elevens val eller hemma med sina egna barn för att träna finmotorik.

Visar resultat och tillvägagångssätt imorgon!

frk

Overwatch fan

DSC_0652

Lördagskvällar är mina Overwatch League kvällar eftersom det är enda kvällen under veckan jag har möjlighet att se matcherna live. De övriga dagarna börjar den första match klockan 1 på natten och den sista börjar cirka 5 på morgonen! Vilket inte riktigt är värt på vardagar att stanna uppe för. Ibland händer det att man kanske hinner se sista matchen om man vaknar tidigt. Ikväll blir det dock bara en av tre eftersom jag har tvättstuga imorgon bitti klockan 7-12. Tur nog är den bästa matchen på schemat den första (London Spitfire vs Los Angeles Gladiators). Kanske orkar en halv match till. Har känt av mina ”förkylnings leder” under eftermiddagen, så det är nog dags för att ligga död en vecka eller så inom kort.

frk

Ett år senare…

… och livet i Härnösand har förändrats mycket. Istället för att arbeta följer jag drömmen om att bli lärare, vilket betyder att det numer är livet som fattig lärarstudent! Förutom den ekonomiska situationen och daglig sysselsättning är det annat som också förändrats. Här hemma håller vi på att göra om, delvis för att det ska bli lite mer maskulint men också mer praktiskt då vi inte tänker flytta från vår lilla etta om inte någonting drastiskt händer. Nya intressen blandar också sig in i vardagen, bland annat datorspel, bullet journaling och böcker.

DSC_0637

Men varför strunta i att skriva på ett år? Lathet, oinspirerad, stress. Enkla svar. Men suget och drivet att skriva av sig är tillbaka. Det har varit så ett tag nu, men att ta tag i det har varit svårare än jag trott!

frk

Långhelg med äckelkaffe

Långhelg! Fett skönt och oskönt. Det är blir fjärde dagen på kort tid som jag är hemma, men är det studiedag och man är bara vikarie så är det bara att gilla läget. Ska egentligen inte klaga på lite ledighet. Har varit mycket trött senaste tiden. Det vill säga tröttare än vanligt och säger ganska mycket om det kommer ifrån mig. Gnäll gnäll gnäll… Jag får ju i alla fall en extra dag med städning. Alltid någonting att vara glad för!

Blev väckt i morse av vad jag trodde var en myskisse som i själva verket ville att jag skulle fylla på matskålen eftersom jag sov två timmar längre än vanligt. Inte okej, antar jag. Sheldon kom och la sig på mig kramis (en kudde jag ligger och kramar om när jag sover), extra mjuk och fluffig madrass åt honom. Gosigos kanske 2 minuter sen började vi prata och prata och prata och prata. Japp, bara att kliva upp! Men klockan var över nio så vad gör det.

dsc_0257

Härom dagen var det alla hjärtans dag. I år hade Johan fått planerat den och gav mig världens finaste kväll. För första gången hade man köpt riktiga blommor. Eller ja, han har gjort det en gång tidigare men då stod jag i vår dåvarande lilla etta och dammsög, hörde inte när han kom och när han stod sedan bakom mig när jag vände mig om så skrek jag som en stucken gris! Det är nästan fyra år sedan… I alla fall, en jättefin liten kruka med rosa rosor, en nallebjörn och fin choklad som faktiskt räckte i två dagar! På allt det här fick jag ta mig en powernap, av det kortare slagen. Det vill säga under en timme. Sedan gick vi iväg till Waynes och tog en go’fika. Superfint och supermysigt. Efteråt hade jag lite dåligt samvete att jag inte hade gjort någonting åt honom, men det kommer fler tillfällen. Utöver Johan fina kväll hade jag fått ett sms av pappa på jobbet. Det var slutet på lunchrasten och jag läser: ”Ringer. Svara. Viktigt!”. Okej det stod inte så men det är var jag urskiljde ur sms:et. I lagom panik ringer jag upp pappa utan svar och gick sedan resten av dagen men hemska tankar att det hade hänt någonting där hemma. När eleverna väl gått hem läste jag sms:et en gång till och den här gånger ordentligt. Förstod halv sju men eftersom pappa inte ringt tillbaka så kunde det inte vara något farligt. Väl hemma ser jag att det är två blompaket. Ett från Johan och ett anonymt. Ja, det vill säga tills jag öppnade det. En bukett med superfina blommor och choklad. HÄR HAR MAN OROAT SIG I ONÖDAN!

dsc_0253

Nu borrar någon olidlig granne i väggen, mitt på blanka förmiddagen så då åker hörlurarna på och så ska jag väl göra någonting ovettigt en stund. Si så där fram till lunch. P.S hoppas Johan vaknar snart. Mitt kaffe är så äckligt!

dsc_0261

frk

Rullar på i ett stressat 2017

Oj! Det var ett tag sedan kan man säga. Allt rullar på. Dagarna går ihop så det känns som det alltid är måndag. Vilket är skönt ibland men oftast oskönt. Stressen har legat på ganska ordentligt nu efter nyår på grund av ekonomiska och arbetsrelaterade skäl. Nu har det börja släppa vilket är toppen. Förra veckan kände jag det tunga ångesttrycket i kroppen men lyckades hålla det under kontroll. Tror mycket är tack vare mina ”må bra” tabletter.

I dagsläget är jag liten kluven om det ska sparas pengar till bröllop eller till en lägenhet/hus. Börjar känna att det är lite trångt att bo i en etta med en karl och två katter. Vi vill ju utöka våran familj och bo så trångt som vi gör är väl inga problem men man blir ju mer uppe i varandra och har ingen som helst utrymmer för sig själv. I mina tankar lutar det just nu mot ett större boende och eftersom det är otroligt billigt att köpa här i Härnösand så blir det nog det först. Hittade en jättefin trea med ett utgångspris på 350.000 men som det ser ut nu så är plånboken för liten för det. Vi får se vad som händer men ett större boende känns relevant i alla fall.

frk